juliamånsson.

har ni nån gång känt att ni verkligen velat strypa en person, men senare börjat få ett bättre öga för den och tänkt att; "jag kanske trots allt inte vill strypa honom/henne. det är ju inte så farligt, egentligen.." fast så fort ögat blivit helt öppet och bra så kommer något slags återfall och plötsligt ser ni allting så himla självklart? ni inser vilka jätteorsaker det finns för att peta ut det öga som börja se bra på personen. ni vill återigen strypa honom/henne eftersom ni har era ruskiga orsaker. men precis när ni ska ta steget och stoppa händerna runt halsen på erat hatobjekt, då inser ni att det kanske inte är så farligt ändå. tanken om att det bara är en svacka i livet, eller att det är mensen som är på gång kommer upp och ni drar tillbaka händerna, stoppar ner dom i fickorna igen och vänder på klacken. ni börjar småle åt hela situationen som pågått och kan faktiskt inte förstå varför ni en gång, alldeles nyss velat ta död på den här människan. PANG! det bättre ögat försvinner och ni ser allting precis hur det egentligen var, så som alla andra såg då ni själva var förblindade och den här gången har det bättre ögat försvunnit, för en mycket lång tid. nu så känner ni bara irritation mot allting som har med den här personen att göra! allting som den säger, skriver, visar, alla känslor, kroppspråket, utseénde, vad som helst. ni hatar liksom hela personen och stör er fullkomligt på dess existens! har ni nån gång känt så?

jag måste skaffa mig ett liv. herregud! här sitter jag, en kvinna på 17 bast, i en by, en fredagkväll och har absolut ingenting att göra. man kan bokstavligen säga att jag rullar tummarna, men jag dinglar med benen istället. fyfan vad ruttet allstå! men jag skyller inte på byn, absolut inte. alvik i mitt hjärta föralltid! jag skyller inte på mina vänner heller, som för tillfället är sjuka, har annat att göra eller så bor dom för långt bort för att jag ska kunna pallra mitt olevande arse dit. jag skyller på att jag är socialt inkompetent däremot. från och med nu så ska jag säga; "hej, jag heter juliamånsson och jag undrar om du vill börja hänga med mig på fredagkvällar?" till varje person som jag möter hädanefter i mitt liv. japp, det ska jag! sen är det väl ödet som bestämmer hur många som kommer ge mig respons. eller alla kommer ju att ge mig det, frågan är bara på vilket sätt.

hittade världens finaste låt på frida lundströms blogg, david gray - this years love och den väcker tankar, minnen, saknad. men varken tankarna, minnena eller saknaden väcker känslan till att lägga sig ner i fosterställning på golvet och gråta och gunga fram sorgen som tankarna, minnena och saknaden skapats av. istället så ställer jag mig upp och gråter och gungar fram den stolthet och glädje som jag hittat i mig själv.

"men i mitt hjärtski, där simski duski"

"men i min blodpump, där plasker du. apu apu apu apu"

HAHAHAHAHA! xD

om ni gör så att poängen blir höga som radhus så dödar jag och anton er! >,<

skrivlusten har ännu inte kommit tillbaka. men känner ändå att jag ska skriva några rader, även fast jag har massvis med äckligt pluggande som bara ligger och skriker efter mig, precis som en mage skriker efter krubb (vilket min gör nu på tal om saken).

det har typ hänt mycket på senaste tiden ändå, nu då jag låter mina få hjärnceller arbeta och försöka komma ihåg det förflutna. jag vet ändå inte vad som hänt, antar att det bara är massa känslor, uppgifter och livet som spökar på. vilket det gör ibland, perioder ni vet.

i veckan blir det en fikavecka! oja, det är tummen upp. först så är det med annalarsson och tusentals, tusentals, tusentals hjärtan, sen så blir det med 9f som har hög MYSfaktor. sen sist men inte minst kommer torrisfikat, plusplusplus! shittans vad jag tjockar i veckan allstå, hojja.

på tal om att tjocka och fikavecka så ska jag berätta för er att jag har just idag, efter skolan då eftersom jag tryckte i mig en daim där, bestämt mig för att ha en nyttighets månad. eller en vecka till att börja med, sen så får vi se om det håller en hel månad ^^, haha! sen så i alla fall så fick jag vet att hanna min hanna bestämt sig för samma sak och det var ju mycket trevligt. så nu har vi en nyttighetstid! 

gymkortet är klart nu också, i februari tillåter min ekonomi mig att börja träna. jag och josefin, snyggaste kropparna i sommar allstå!

ekonomi, BLÄ! jag kan verkligen ingenting om ekonomi, jag är verkligen en slösa. fast dock så slösar jag inte på dåliga saker, tror jag. men allvarligt talat, se bara på förra veckan. då köpte jag mig tre koftor/tröjor från h&m, en tshirt från gina och sen har jag inhandlat massa smycken och allting var verkligen behövligt för mig eftersom jag är på spåret att hitta min egen stil liksom. så jag är en bra slösa!

på tal om stilen, emeliejonsson och sofialindmark. jag avgudar verkligen eran klädstil, den är så mmmmmh allstå! men ändå så var det liksom inte min, tror jag. för mina ögon drogs till andra kläder än dom som ni går i ungefär. jag har fortfarande er som stilikoner, även om det inte märks på mig. hÖhÖÖw!

aaah, jag har verkligen inte blogglust längre! det har jag inte haft på länge heller. huvva, det känns inte bra.. jag vill ju blogga. jag vill, jag vill, jag vill! så därför ska jag absolut inte lägga ner bloggen, nejnej. tvärtom, jag ska fortsätta skriva så att jag inte får abstinensbesvär, som jag får då jag inte får träffa annalarsson, men istället så kanske det blir världens mest knasiga, sinnessjuka, galna och tokiga inlägg. men det får ni leva med. tack och hej!

jag vill vara en djup person också, som kan skriva värsta mysiga inläggen. tänk er en jättegod middag med tända ljus och världens bästa sällskap. ett sånt mysigt inlägg skulle jag vilja kunna skriva. hur sinnessjukt det än låter så skulle jag vilja det. jag skulle vilja kunna uttrycka min känslor på ett hemligt språk eller nånting. men det ska vara ett språk som alla förstår men ändå tänker; "WOOOOOW! fett grym hon är på blogga." precis så skulle jag, juliamånsson, vilja blogga.

kul att mitt inlägg som skulle bestå av några rader blev milslångt. men jag är bäst på att dra ut saker som har ordet skriva i sig. sen är jag bäst på att hitta massa osammanhängande saker att skriva om också. PUSS!

hanna nilsson holmquist är världens bästa vän! <3

peace!
juliamånsson.

jag läste nyss en kvinnas blogg och precis som hon skrev i sitt senaste inlägg så beundrar jag dig. kanske lite mig själv också egotrippad som jag är. jag hade nämligen aldrig trott att jag skulle kunna öppna dig för mig om en sån här sak. hur som helst så hade jag aldrig heller trott att vi skulle kunna agera på det sätt som vi gjorde då situationen var som den var. men tack för att vi gjorde det! som du sa igår; "det är faktiskt ganska stört hur bra vi kommit överens och nära på något vis och det som är ännu mer stört är liksom anledningen till det. jag menar hur ofta träffas man såhär utan att vela klösa sönder den andra?" ärligt sagt så hade det nog inte gått så bra som det nu gjort om vi inte lyckats hitta varandra. det hade inte kunnat bli bättre liksom. det bästa slutet i hela trabalajet är ju att jag har genom världens mest sjuka sätt fått med mig en vän på vägen - torris :)


peace!
juliamånsson.