juliamånsson.

Idag är det 30 april och precis ett år sedan jag skaffade blogg. 30 april 2007 klockan 16.47, så skrev jag mitt allra första blogginlägg. Dock så kunde jag inte skriva ettårs inlägget på samma tid, eftersom jag glömde bort den. Men ni får nöja er med ett inlägg som är tio minuter sent.

Det var nyheten som ni igår läste att ni skulle få veta idag. Inte världens största nyhet men att se förväntningarna var galet kul ;> humor á la juliamånsson, of course!

puss på bloggen ;-*

Jag tänker väldigt mycket nuförtiden också, på väldigt många saker och personer. Saker som jag egentligen inte bör tänka på och personer som jag egentligen absolut inte bör tänka på, men jag tänker på det och på dig i alla fall.

Nyheter med juliamånsson är inställt pga att dom enda nyheterna som ploppar upp är att det är valborg imorn och det kommer ändå alla andra att skriva i sin blogg så det är ingen idé att ödsla hjärnceller för juliamånsson att skriva det och det är absolut ingen idé att ödsla hjärnceller för er på att läsa det heller. (Fast egentligen finns det nog mer nyheter, saken är den att juliamånsson inte ids formulera ur sig dom.)

Stycket ägnat åt johannahjorth herself, the one and only johannahjorth.

people från klassen skulle spela upp en teater och satt och visade upp alla saker som dom skulle ha med. emma tar då fram en GUDOMLIGT FUL GLANSIG SKJORTA som hon hade haft som liten, skämmigt >,<, och säger till linnea som ska ha på sig den i teatern; "ta på dig den här så alla får se hur ful du är." HAHAHAHAHA! xD

jag och emma har race med stolarna i klassrummet, vi råkar då krocka med sandra. förlåt oss för det!
emma: jag råkade sparka dig på smalbenet.
sandra: jag tog dig på bröstet.
julia: HAHAHAHAHA!

fortfarande teater förberedelser här och nu så sitter vi och provar ett x antal peruker som sandra har med sig. emma tar på sig en svart snövit liknande peruk som gör att hon ser ut som en hora. hon slänger iväg ett sms till nathalie, hennes vän, och ber henne komma så skulle hon få se hur kul hon såg ut med peruken på. nathalie svarar då: "haha tror jag säkert. skrattar åt dig även utan peruk ditt fula fanskap." HAHAHAHAHAHA! så jävla klockrent xD emma blev fett ägd ;>
 

Aftonbladet.se fan och sadist som jag är så hittade jag en artikel som fick mig att verkligen asgarva.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2322845.ab

Det är ju fett hemskt och det tycker jag verkligen, men ni måste erkänna att det är fett komiskt och idiotiskt gjort också! Jag menar, fattar man inte att om man drar iväg med tusen stora, heliumfyllda ballonger så kan det bara inte gå annat än dåligt för den stackars prästen. Snyggt rekord där gubbelilla! ;>

Jag har ett favoritställe på jorden (inte för att jag besökt hela jävla jorden men who cares?!). På mitt favoritställe så känner jag mig så otroligt juliamånsson aktig att ord kan verkligen inte beskriva det och precis som dom säger i filmer; "jag har besökt den här platsen ända sedan jag var barn."

Om jag är ledsen så vill jag dit, om jag är glad så vill  jag dit. Om jag som tonåring lyckas komma över ett av dessa tusentals tonårsproblem som verkligen slår ner på en så vill jag till mitt favoritställe direkt, för så fort jag sätter min fot utanför bilen och tar in första andetaget av luften från mitt favoriställe på jorden så känns allting mycket lättare. Känslan att jag kommer klara av tonårsproblemet fyller hela mig, från topp till tå. Om jag som tonåring lyckas komma över en av dessa tusentals tonårsglädjestunder som verkligen bygger upp en till max så vill jag till mitt favoritställe direkt, för så fort jag sätter min fot utanför bilen och tar in det första andetaget av luften från mitt favoritställe på jorden så känns allting om möjligt ännu bättre. Känslan av att jag kommer att behålla den här glädje stunden för alltid fyller hela mig, från topp till tå. Om jag som tonåring varken lyckas komma över ett tonårsproblem eller en tonårsglädjestund så vill jag till mitt favoritställe direkt, för så fort jag sätter min fot utanför bilen och tar in det första andetaget av luften från mitt favoritställe på jorden så vet jag att jag kommer må bäst då jag lämnar det igen. Jag vill alltid dit.

Jag har vuxit upp på mitt favoritställe. Det är mitt favoritställe som har format mig till den jag är idag, eller i alla fall en sju helvetes stor del av mig. Mitt favoritställe vet allting om mig och jag vet allting om den. Säg en gång då jag inte skrikit rakt ut i luften på mitt favoritställe för att jag varit så arg över det där jävla tonårsproblemet som jag lyckats komma över. Säg en gång då jag inte skrattat rakt ut i luften på mitt favoritställe för att jag varit så glad över den där tonårsglädjestuden som jag lyckats komma över.

Jag vill till mitt favoritställe på jorden nu, för jag har lyckats komma över ett av dessa tusentals tonårsproblem, vilket inte ska nämnas här.
Jag vill till mitt favoritställe på jorden nu, för jag har lyckats komma över en av dessa tusentals tonårsglädjestunder, som absolut måste nämnas här; jag har preliminärt kommit in på frisörlinjen! FETT NAJZ  och värd en smilis som aldrig annars brukar ploppa upp i den här bloggen :D 

Puss på mitt favoriställe på jorden och även kallat hem då tonårsproblemen är för svåra eller då tonårsglädjestunderna är för bra - Kåbdalis. 

Det gör ont om jag inte skriver, om jag försöker skriva, om jag skriver. Det spelar ingen roll, det gör ont 24/7 hur som helst. No matter what liksom. Tack och hej!

överallt så finns orden; "mitt livs största misstag". ni kan liksom inte ha undgått att höra det, se det eller i värsta fall vara med om det.

fram till början av vintern 2007 så trodde jag att det dära med ens livs största misstag bara var fett med svammel, sånt som bara sas, hördes eller drabbade människor i filmer. men nu, våren 2008 så vet jag mer än väl att ens livs största misstag existerar precis lika mycket som jag själv. om inte mer kanske.

vintern 2007 så slutade jag fotbollen. visst, jag skulle kunna börja om i alvik/baik nu. men vänner, jag känner att det är försent för att gå till den divisionen nu. dom har trappat upp sig själva så att det skulle bli världens förnedring att börja med dom igen. jag skulle ha börjat spela igen lite tidigare i vinter, jag skulle helt enkelt ha fortsatt spela fotboll vintern 2007.

tankarna om att börja i andra lag, vilket inte är alvik, finns där. men vilket i så fall? det finns lag som jag har funderat på, tänker dock inte skriva upp dom här. men samtidigt så känns det bara så fel att se mig själv på en helt annan plan, i en helt annan färg på tröjan än blå och bli ombedd av någon annan än vår allas kära kent hansson att röra vid den vita/röda adidasfotbollen med mina adidasskor. det känns bara fel. för i hela mitt fotbollsliv, vilket blev ungefär 11-12 år så har jag gått på alviks ip, i min blåa tröja och under kommando av vår allas kära kent hansson att röra fotbollen med mina umbro eller adidasskor. 11-12 år sätter sina spår.

jag vet att jag som många andra från världens bästa fotbollslag, alviks ik flickor 91, önskar att det laget skulle kunna komma tillbaka. för vi var verkligen dom bästa! vi hade förutsättningarna till att bli sveriges nya damlandslag, faktiskt. OM det laget skulle komma tillbaka, då skulle jag inte tveka. talangerna, vinsterna, förlusterna, skratten, gråten men främst sammanhållningen. puss!

att jag skulle börja gymma har varit en tanke som funnits där sen vintern 2007. men då varken ekonomin inte räckte till då handlingen skulle utföras så brast allting. jag hade gymkompisar, så det var inget problem. vad var problemet då? jo, att jag var tvungen att vänta ännu en månad samtidigt som ångensten över att jag slutat fotbollen växte allt mer. jag ville ju liksom dränka mina sorger så fort som möjligt.

i och med att ångensten växte så växte saknaden också. samtidigt så hittade jag bilder och bloggar från en tjej som älskade att spela fotboll. hon visade bilder på hon själv och hennes lag på fotbollsplanerna, hon skrev i sin blogg om hur jävla bra/dåligt en träning hade gått. bilderna, texterna, hennes brinnanden kärlek för fotbollen -oavsett om det var med eller motgång gjorde mig helt tömd.
jag saknade att springa runt svettig i en svettig tshirt på alviks ip en varm sommarkväll.
jag saknade att få springa iskall i understället på alviks ip en kall höstkväll. 
jag saknade att få träna en träning där alla gav järnet, allting handlade om blod, svett och tårar.
jag saknade att få träna en träning där alla var på knashumör och skrattade sig igenom hela träningen.
jag saknade att få spela matcherna som fick mig att gråta för att allting gått så jävla dåligt.
jag saknade att få spela matcherna som fick mig att vara den lyckligaste personen för att allting gått så jävla bra.
jag saknade cuperna som vi vann.
jag saknade cuperna som vi förlorade.
jag saknade allting som hade med fotbollen att göra.
jag saknade det.
jag saknar det.

vintern 2007 så slutade jag fotbollen och gjorde därmed, vilket jag inte insåg då, mitt livs största misstag.
våren 2008 så insåg jag att jag under vintern 2007 hade gjort mitt livs största misstag.

tonårsliv och juliamånsson går inte ihop. det har jag nu konstaterat. jag vill bra tillbaka tillbaka tillbaka! eller så vill jag framåt. shit the same vilket av dom, bara det går fort som fan. låt mig bli gammal som fan, låt mig bli en jävla snorunge men låt mig för fan inte vara tonåring!

jag sitter och läser föregående meningar om och om igen för att verkligen försäkra mig om att det inte låter depp, för jag är inte depp. jag är mer pepp än depp. juliamånsson och tonårsliv går bara inte ihop liksom, that's it! det är verkligen ingenting som går rätt nu eller så är det så att precis allting går galant, bara det att jag vägrar inse det? då jag tänker efter så är det faktiskt bara en sak som gått fel, eller som håller på att gå fel, eller den kan gå fel. om jag nu inte har turen att jag inbillat mig precis allting liksom, då kommer det inte gå fel, då håller det inte på att gå fel, då kan det inte gå fel. tonårsliv?

ALLSTÅ! jag insåg precis att en enda sketen sak kan få ens hjärna att liksom chilla totalt och sluta upp med att hjälpa till att inse att det faktiskt bara är en sak som gått fel, håller på gå fel eller kan gå fel och istället tillåta kropp och själ att intala sig själv att allting går fel, bara för att man har en längtan efter att få sura sönder totalt och den där enda saken räcker inte så då måste han hitta fler saker, som egentligen inte är värda att sura över, som egentligen är saker som man ska icke sura åt. jävla hjärna! jag ska stoppa dig i ett packet och skicka dig till polen >,< tonårsliv?

det är faktiskt många tankar som snurrar i mitt huvud 24/7 just nu. jag hade väldigt gärna delat med mig av det, men det är aningen svårt att få det ur sig. man vet precis hur det känns och hur det är där inom sig, men det går bara inte att få ut det. det är allting mellan himmel och jord och hälften av sakerna gnager på mig samtidigt som hälften sätter tillbaka det bortgnagna. förvirrande! ska man vara depp för att man någonting gnager på en eller ska man vara pepp för att någonting sätter tillbaka det bortgnagna? tonårsliv?

under min tid som död hest (tänker på att jag inte bloggat på en månad om det varit 16 april idag) så har det faktiskt inte bara varit depp saker, vilket lätt kan uppfattas om man läst allting fram till det här stycket. otroligt bra nog så har jag fått skratta galet mycket under min döda tid, vilket är fett med pepp så klart. åt vad vet jag inte, men jag då jag tänker tillbaka på den döda tiden så ler jag, ibland börjar jag asgarva till och med och jag gissar på att det innebär att jag har någonting kul med mig i bagaget i alla fall. eller, jag vet åt vad jag asgarvar men jag orkar inte berätta det för er. eller så vill jag helt enkelt inte. det vet bara mitt inre sinne som jag för tillfället inte kan komma åt. tonårsliv?

ett urdrag ur juliamånssons tonårsliv. finns mycket mer att berätta men det är svårt att få ur sig det på rätt sätt (samma sak står i ovanstående stycke, fast med andra ord). plus att det inte alls är intressant. tonårsliv?

tonårsliv!