juliamånsson.

jag är återigen sjuk! det är verkligen inte kul, jag börjar bli måttlig less på denna feber och förkylning. men det kanske är så att nu då skolan har börjat så flyger alla basilusker omkring och bara väntar på att få landa på det perfekta offret, som väldigt ofta är jag. förutom att jag är ett jäkla offer för basilusker så känns det inte alls bra att bli sjuk första veckan då vi har vanliga lektioner i skolan. för det är ju nu man får veta vad vi ska göra under terminen osv. ja, jag vet att jag låter som en plugghäst. men so what?! jag tänker vara det under gymnasietiden, för jag vill kunna få ett bra yrke sen! ni kan skratta åt mig nu, men jag kommer att skratta åt er sen. 

sen senast jag skrev blogg så har jag funderat på det här med pengar. dom bara försvinner från mitt konto och jag tycker inte att jag har köpt nånting. men nu då jag tänker efter så inser jag att det inte har gått EN gång utan att jag har kommit hem med påsar efter att jag har varit på stan i sommar. tragiskt det känns, men det är sant! och det konstiga är, jag tycker inte att min garderob för några nya medlemar! varje gång jag tittar i den så ser jag bara samma, gamla kläder som ligger i högar. och jag vill bara gråta, för jag vill ha uppdatering. vilket jag fått de senaste 95689 gångerna jag varit på stan. men jag är nog en sån som tycker att ett klädesplagg blir gammalt så fort det kommer in genom dörren. sen så har jag ju inte fått studiebidrag under juli och augusti, tror jag det var, eftersom jag fyllt 16. och det gör jävligt mycket i plånboken. men för mig har det varit bra att inte få dom där slantarna som jag är van vid att få varje månad. det har hjälpt mig att nu inse att jag måste börja prioritera pengarna som jag har. så som man gör då man är vuxen.

på tal om vuxen! i veckan så började vi ju med vanliga lektioner i skolan och en lärare pratade med oss om vad gymnasiet innebär och bla bla bla. ni fattar vad jag menar kanske? han fick mig i alla fall att inse att gymnasietiden kommer att bli vad vi gör den till. (det där lät vuxet, och kanske lite poetiskt?) det kommer inte att finnas lärare som springer efter dig för att berätta om läxor, prov och sånt och verkligen inte ha djupa samtal för att du skolkar, som det var i grundskolan. okej, jag kanske tog det hela lite hårt. men det var så jag såg på saken. sätten som den här läraren berättade det här för mig och min klass sa mig att det är ansvar som gäller nu, och ingenting annat! ni är snart vuxna människor, och ansvar ingår i det livet. det är lite skrämmande faktiskt, att jag snart inte kan gå till mamma och pappa så fort jag har det lite knapert.

åh! hela mitt huvud spränger verkligen just nu och det har det gjort större delen av dagen om jag ska vara ärlig. det kommer säkert att göra det imorron också. men det blir nog skolan ändå, jag blir tokig av att bara sitta här hemma och inte göra nånting! eller ja, om det nu inte blir skolan för mig så ska jag se pb, första säsongen. en god vän till mig var så snäll och lånade ut boxen till mig. pb är verkligen bra och det är inget minus att wentworth miller är snygg heller, haha!

snygga killar är aldrig fel. det kanske säkerligen många hålla med mig om. och JA, jag vet att det inte är utsidan som räknas. min mamma och många andra har faktiskt berättat det för mig! fast, det är klart att jag skulle mycket hellre vilja ha en jättesnäll kille som har ett hjärta av guld och allt det där som finns i sagorna men som är skitful än en kille som har drömmarnas utseénde men mardrömmarnas personlighet. lyckost dom som finner killen, eller tjejen, som har både drömmarnas utseénde och drömmarnas personlighet. aaawwh! me like.

nej, drömmen om den perfekta får avsluta bloggen för den här gången. det kanske inte blev det mest intressanta inlägg, men det får duga. för jag är sjuk, ha överseénde gott folk!

peace!
julia månsson.

och så var man igång igen, känns det bra eller dåligt? ärligt så vet jag faktiskt inte. just nu känns det lite hit och dit. men nog kan jag gott medge att då jag, emma och carro var på väg in till mitt framtida utbildningscentrum så var det några fjärliar i magen. och det värsta var nog; "VARS SKA VI?!" men även det löste sig till slut och vi hittade hem, om man nu kan säga så. klassen då? vet ni, klassen ska jag inte uttrycka mig om, inte ännu. man ska inte dömma hunden efter håren! men det blir säkert jättebra det här, positiv inställning är alltid rätt. måste bara tillägga att jag blev lycklig då jag fick veta svenska läraren, hon verkar bra. jag gillar att skriva, så då är det ju bra att han en lärare som man tycker om och så. då brukar allting gå galant av sig själv. det var nog dagens ljuspunkt, för jag blev glad då hon sa; "hej, jag heter maria och är en av era mentorer. jag kommer även att ha er i svenska."

jag insåg idag varför barnbidrag byter namn till studiebidrag. man måste ju köpa alla saker själv! "herre!" tänkte jag då jag desperat letade efter läckra skrivhäften som skulle göra skolundervisningen lite roligare. men jag lyckades inte fynda nånting, inte idag. så nu vet jag stolt varför det heter studiebidrag och inte barnbidrag. jag känner mig mer vuxen nu, för jag har studiebidrag.

ärligt så vet jag inte vad jag ska säga mer till er, det är som om att allting jag haft på hjärtat kom spreds ut igår till er. därför kanske det är bättre att låta tiden gå ett tag och sen visa att man lever? istället för att dag in och dag ut säga; "hej här är jag och jag skriver bara för att visa att mina lungor fortfarande tar in syre så att mina fingrar klarar av att skriva ner ett stycke för er!" sen andas man in, och sen ut, osv. osv.

nånting som jag faktiskt bara MÅSTE nämna är de kommentarer jag fått, dom är rågulliga och så jätteroliga att få! det står (för att skryta så skriver jag upp det) tex. att det finns dom som gillar att läsa min blogg. och det ger min kraft att fortsätta skriva, att ge dom som gillar min blogg ännu ett inlägg att njuta av. och JA, jag är satans nöjd över det. vem skulle inte vara nöjd över att få veta att det finns dom som har glädje av saker du lägger ner ens tid på? det tåls att fundera på om man nu sitter och tänker; "men ååh! orka skriva att folk tycker om ens blogg." JAG ORKAR! och tänk, vilken jäkla tur att jag inte är som den personen som tänker så (om den nu olyckligt nog finns en eller flera sådana), för det hade blivit så dålig stämming då på nåt vis. men dålig kritik är också bra. så om just du känner att; "naae, vet du vad? det här funkar inte, så kan hon inte skriva osv.!" så snälla, sitt inte tyst då för fan! utan säg det till mig, då kanske jag kan förbättra mig och få ännu mer människor som njuter av min blogg.

nej, nu är det dags att runda av ännu en gång. men vi hörs inom kort tid!

peace!
julia månsson.