juliamånsson.

tonårsliv och juliamånsson går inte ihop. det har jag nu konstaterat. jag vill bra tillbaka tillbaka tillbaka! eller så vill jag framåt. shit the same vilket av dom, bara det går fort som fan. låt mig bli gammal som fan, låt mig bli en jävla snorunge men låt mig för fan inte vara tonåring!

jag sitter och läser föregående meningar om och om igen för att verkligen försäkra mig om att det inte låter depp, för jag är inte depp. jag är mer pepp än depp. juliamånsson och tonårsliv går bara inte ihop liksom, that's it! det är verkligen ingenting som går rätt nu eller så är det så att precis allting går galant, bara det att jag vägrar inse det? då jag tänker efter så är det faktiskt bara en sak som gått fel, eller som håller på att gå fel, eller den kan gå fel. om jag nu inte har turen att jag inbillat mig precis allting liksom, då kommer det inte gå fel, då håller det inte på att gå fel, då kan det inte gå fel. tonårsliv?

ALLSTÅ! jag insåg precis att en enda sketen sak kan få ens hjärna att liksom chilla totalt och sluta upp med att hjälpa till att inse att det faktiskt bara är en sak som gått fel, håller på gå fel eller kan gå fel och istället tillåta kropp och själ att intala sig själv att allting går fel, bara för att man har en längtan efter att få sura sönder totalt och den där enda saken räcker inte så då måste han hitta fler saker, som egentligen inte är värda att sura över, som egentligen är saker som man ska icke sura åt. jävla hjärna! jag ska stoppa dig i ett packet och skicka dig till polen >,< tonårsliv?

det är faktiskt många tankar som snurrar i mitt huvud 24/7 just nu. jag hade väldigt gärna delat med mig av det, men det är aningen svårt att få det ur sig. man vet precis hur det känns och hur det är där inom sig, men det går bara inte att få ut det. det är allting mellan himmel och jord och hälften av sakerna gnager på mig samtidigt som hälften sätter tillbaka det bortgnagna. förvirrande! ska man vara depp för att man någonting gnager på en eller ska man vara pepp för att någonting sätter tillbaka det bortgnagna? tonårsliv?

under min tid som död hest (tänker på att jag inte bloggat på en månad om det varit 16 april idag) så har det faktiskt inte bara varit depp saker, vilket lätt kan uppfattas om man läst allting fram till det här stycket. otroligt bra nog så har jag fått skratta galet mycket under min döda tid, vilket är fett med pepp så klart. åt vad vet jag inte, men jag då jag tänker tillbaka på den döda tiden så ler jag, ibland börjar jag asgarva till och med och jag gissar på att det innebär att jag har någonting kul med mig i bagaget i alla fall. eller, jag vet åt vad jag asgarvar men jag orkar inte berätta det för er. eller så vill jag helt enkelt inte. det vet bara mitt inre sinne som jag för tillfället inte kan komma åt. tonårsliv?

ett urdrag ur juliamånssons tonårsliv. finns mycket mer att berätta men det är svårt att få ur sig det på rätt sätt (samma sak står i ovanstående stycke, fast med andra ord). plus att det inte alls är intressant. tonårsliv?

tonårsliv!