dans och fotboll, hjälpande sporter.
kom nyss hem från dansen och jag älskar verkligen dansen. där kan man om någonstans uttrycka sina känslor:
-om man känner sig arg, då tar man i i varje rörelse så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som har framkallat denna arghet står framför en och att man verkligen får skalla till den/det i varje steg man tar. då man är arg, då är dansen bra.
-om man känner sig glad, då tar man i i varje steg så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som framkallat denna glädje står framför en och att man verkligen får visa den/det hur glad man är i varje steg man tar. då man är glad, då är dansen bra.
-om man känner sig på vilket humör som helst, då tar man i i varje steg så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som framkallat denna känsla står framför en och att man verkligen får uttrycka sig för den/det precis hur man känner sig i varje steg man tar. oavsett känsla, så är dansen bra.
förr, då jag spelade fotboll, då hade jag inte heller några problem med att ge utlopp för mina känslor.
-om man kände sig arg, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara skrek, skrek rätt ut och låtsades att personen som fick skriket i ansiktet var den/det som framkallat denna arghet. då man var arg, då var fotbollen bra.
-om man kände sig glad, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara skrattade, skrattade rätt ut och låtsades att personen som fick skrattet i ansiktet var den/det som framkallat denna glädje. då man var glad, då var fotbollen bra.
-om man kände sig på vilket humör som helst, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara yttrade sina känslor, yttrade sina känslor rätt ut och låtsades att personen som fick yttrandet i ansiktet var den/det som framkallat denna känsla. oavsett känsla, så var fotbollen bra.
-om man känner sig arg, då tar man i i varje rörelse så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som har framkallat denna arghet står framför en och att man verkligen får skalla till den/det i varje steg man tar. då man är arg, då är dansen bra.
-om man känner sig glad, då tar man i i varje steg så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som framkallat denna glädje står framför en och att man verkligen får visa den/det hur glad man är i varje steg man tar. då man är glad, då är dansen bra.
-om man känner sig på vilket humör som helst, då tar man i i varje steg så att svettdropparna bara rinner nerför kroppen, man låtsas att personen/saken som framkallat denna känsla står framför en och att man verkligen får uttrycka sig för den/det precis hur man känner sig i varje steg man tar. oavsett känsla, så är dansen bra.
förr, då jag spelade fotboll, då hade jag inte heller några problem med att ge utlopp för mina känslor.
-om man kände sig arg, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara skrek, skrek rätt ut och låtsades att personen som fick skriket i ansiktet var den/det som framkallat denna arghet. då man var arg, då var fotbollen bra.
-om man kände sig glad, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara skrattade, skrattade rätt ut och låtsades att personen som fick skrattet i ansiktet var den/det som framkallat denna glädje. då man var glad, då var fotbollen bra.
-om man kände sig på vilket humör som helst, då lät man alla hämningar släppa och man tog i för kung och fosterland i varje sak man gjorde, med eller utan boll. man gick fram till första bästa person och bara yttrade sina känslor, yttrade sina känslor rätt ut och låtsades att personen som fick yttrandet i ansiktet var den/det som framkallat denna känsla. oavsett känsla, så var fotbollen bra.
Kommentarer
Postat av: Jokki
gamla fotbollstider alltså
Postat av: cissi
jag instämmer med johanna :D
Trackback