juliamånsson.

Jag är ju så otroligt hurtig på att packa upp efter att jag varit på en resa, naaat! Samma sak gällde den här gången, efter resan till huvudstaden med Sp1A. Det är först nu, ikväll, som jag lyckats ta tummen ur arslet och packa upp allting.

Då jag satt där mitt på golvet i mitt rum och plockade ur kläderna ur resväskan så insåg jag själv att detta var min första och sista klassresa med Sp1A. Och den hade verkligen inte kunnat bli sämre; om jag inte hade kommit klassen så fucking nära som jag nu lyckades komma dom, om jag inte lyckats bli helt såld på människorna, om jag bara inte hade tillåtit mig själv att skratta tillsammans med dom och om jag bara hade slutit in mig i ett osynligt skal och aldrig låtit dom komma in i mitt liv så hade aldrig det här blivit så sorligt som det nu är. Och den hade verkligen inte kunnat bli bättre; jag har kom klassen så fucking nära, jag har lyckades bli helt såld på människorna i den, jag tillät mig själv att skratta tillsammans med dom och jag öppnade mig själv för dom och lät dom komma in i mitt liv och därför har det blivit så jävla bra som det är nu.

Ca 12 skoldagar kvar, sen är det puss och farväl till Sp1A.
Fett sorgligt, för jag har gått och blivit förälskad.

Tack för tiden, liksom.
(Det låter som att jag ska dö eller någe, men jag ska faktiskt "bara" byta linje. Men ett år sätter sina spår, absolut!)