juliamånsson.

Jag är hemma i Luleå och Alvik igen. Back to reality liksom, skolan och allt ni vet. Om jag ska vara helt ärlig så skulle jag inte säga nej om jag fick förfrågan om att åka ner till våran huvudstad nu igen, på en gång. För jag vill tillbaka, galet mycket. Jag vill inte tillbaka för att jag kommit tillbaka till plugget och Luleå, jag vill tillbaka för att huvudstaden är bara huvudstaden liksom och jag är helt kär. Stockholm i mitt hjärta allstå.

Tågresan ner var awsome! Miller körde på stekarbrillz the whole trip, kvinnor blev mer slitna än vanligt, vi gick upp minst fem kg, vi fotade som fan, vi sjöng, vi garvade, vi stoppade ut huvudet genom fönstret och höll på att kvävas och vi var pepp på Stockholm. Harcore! Jag fortsatte att gunga en lång tid efteråt.

Tiden i huvudstaden var fett najz och jag har gått och blivit kär i min klass ännu mer. Det känns faktiskt galet sorligt att jag ska lämna er forever om ca tre veckor, två arbetsveckor och en chillvecka. Anyway så gjorde vi både roliga och tråkiga saker, vilket inte är alltför ovanligt ändå. En ingrediens som återkom varje dag var shopping, klarre liksom. Kvällarna i den superruttna båten var verkligen kärlek, puss på! Tiden i lägenheten var verkligen kärlek, puss på julland, linnea och carrop!

Jag har sett kändisar; Josef Fares, Maud Olofsson, Big Brother medlem, BlondinBella herself (tror jag) och Sean "Tha Man" Atci.
Foto finns på allihopa förutom på BlondinBella och Big Brother kvinnan, dock är det bakhuvuden på två av dom. Men det var dom, carrop är mitt vittne.

Mina long time no see kusiner Joacim och Marcus, inklusive flickvännen Charlotte, har jag lyckligt nog hunnit med att träffa över två olika luncher. Puss på släkten!

En dröm jag hade var att åka till Stureplan och fönstershoppa. Att få se sjävla Stureplan liksom, det ville jag. Tror ni det blev så? Nej, självklart inte. Tummen ner för det, men nästa gång som jag besöker huvudstaden (som är väldigt snart i mina drömmar) så blir Stureplan mitt första besök.

FYFAN VAD VACKRA MÄN DET FINNS I STOCKHOLM!

Flygresan hem var väl det jag gruvat mig mest för. Av någon konstig anledning så blev jag super nojig och flygrädd. Redan innan vi åkte ner till huvudstaden så fanns känslan om kraschande plan och flygkapare där och den försvann ju inte dirre då jag fick sitta totaly alone med en helt okänd människa. Fönsterplats, det var bra för då kunde jag fota. Sen kom molnen och det började guppa och ha sig och man såg ingenting. "Man ser inte om det kommer ett plan rätt emot en nu. Då man får syn på planet, i sista sekund, så kommer man att väja. Jag kommer att se då planet kommer och flyger rätt in i vingen, vingen som jag sitter och stirrar på. Jag kommer att se min död." Nojig tjej? JA! Min räddning blev en liten varningsruta som satt på vingen. Jag stirrade på den rutan så fort vi kom in i ett moln, för då skulle jag inte se om planet flög in i vingen. Det hjälpte mig. "Dessa personer ska jag ringa om det kommer en flygkapare..." Nojig tjej? JA! Till den tanken fanns ingen räddning. Kanske för att sannolikheten att någon skulle vilja kapa ett plan som är på väg mot Luleå är väldigt liten, men den fanns där i alla fall och jag visste precis vilka jag skulle ringa och säga; "Jag älskar dig" till.

Jag är hemma i Luleå och Alvik igen och jag vill tillbaka till Stockholm.