juliamånsson.

allting verkar faktiskt gå käpprätt emot mig nu. ja, åtminstone i mitt psyke så går allting emot mig. allstå, all motivation för allting har liksom bara hips vips försvunnit till landet ingenstans tror jag. sen är det ju gudomligt synd att jag inte vet vart landet ingenstans ligger.

jag två viktiga prov/inlämningsuppgifter som jag måste göras i veckan och jag har bara inte orken att plugga! "herre satans" känner jag verkligen för mitt superdåliga skolskötande. helt ärligt så tror jag det är sportlovet som gjorde mig så här, för efter sportlovet så har jag känt; "äh vafan, det är ju bara drygt två veckor kvar tills nästan lov så det är lika att fortsätta chilla järnet liksom". visst, jag har verkligen försökt intala mig själv att under dom här två veckorna så finns det vissa saker som är väldigt viktiga och som verkligen måste göras även om det känns pissigt. men intalningen har ingen verkan och därför fortsätter jag att liksom bara chilla. jag har varje dag tänkt att: "nä nu jävlar ska jag banne mig göra den där spanskan och hitta information om jöran persson för att sedan imitera honom bäst av alla i klassen". men som sagt, jag fortsätter att chilla bara.

för att liksom "dränka mina sorger" som man säger och leva efter orden "bättre tider" så hängde jag på världens snyggaste, henny och carrop, till den omtalade festen igår. allstå visst, jag dränkte mina sorger. men inte fan var det för att jag hade ångest över skolan, det var för att den omtalade festen inte alls höll sig till ordet omtalad. okej, stundtals så var det helt okej men i helhet så hade jag nog hellre tagit en lugn kväll med mina bebisar. jag säger förlåt till folket som jag var med och till festens värd men som sagt, det är uppförsbacke nu och jag bara chillar. sen att jag idag läste gårdagens tidning och mitt horoskop gjorde inte saken bättre. där stod det nämligen; "nu måste du skaffa dig chansen att tänka fritt. bäst mår du med dina vänner. undvik uteliv". jävligt pepp att jag läste det där en dag försent. men jag slet mig från tidningen och forsatte chilla.

då jag kom hem från carrop idag så kände jag bara lusten att se en disneyfilm. jag följde min känsla, stoppade in peter pan i videon, bäddade ner mig i soffan med täcke och kudde och tröck sedan på play. äntligen skulle jag få se peter pan! har nämligen aldrig sett den filmen, aldrig i mitt 17 åriga liv. att inse det var även det en uppförsbacke men den började plana ut eftersom jag nu skulle ta tag i saken och sen den. det gick ju jättebra; jag somnade. som en jäckla stock sov jag mig igenom hela filmen! då jag vaknade så var uppförsbacken lika jobbig som den hon kalla hade lyckats ta sig förbi den där andra personen och vunnit vad det nu var hon vann. dessvärrre var jag hon den andra, som var så nära att vinna men förlorade sista etappen liksom. MEN, jag gav mig fan på att jag skulle bli som hon kalla och tryckte därför igen på play igen och hör nu vänner; jag har sett peter pan, för första gången i mitt liv. jag är numera hon kalla som tog sig förbi hon den andra i den där jobbiga backen. som belöningn så kände jag för att chilla, så jag chillade.

för att få bort ångesten för gårdagen så kände jag en otrolig längtan till dansen ikväll. jag kände att det bara skulle få bli så otroligt skönt att få dansa bort och skaka av sig allting tungt, bara vara fri för en timme liksom. då vi väl kommer till nedfarten till dansmagasinet så ser jag en tjej i min grupp stå uppe vid vägen och den första tanken som slog mig var; "säg nu för fan inte att hon är sjuk". tanken hade så galet rätt, min danslärare var sjuk och därmed så blev det ingen dans ikväll. därmed så blev det ingen chans att få vara fri för en timme. så jag for hem och fortsatte chilla.

jag har nu chillat i ca. två veckor och kommer troligen fortsätta med det om ingen ger mig en ordentlig jävla spark i arslet. ska i alla fall duscha nu, sen ska jag fortsätta chilla. trots att jag vet att spanskan väntar, att jöran persson väntar, att hela jävla fucking livet väntar så ska jag chilla.