juliamånsson.

jag gör försök till att bloggen ska kunna hjälpa mig nu. att skrivandet ska hjälpa mig att få ut allting som jag vill få ut. men just nu är det kanske ord, som kommer direkt från munnen som är lättast. för annars känner sig alla misslyckade och hemska. det gör vi kanske ändå, jag vet inte..

kära kära kära du, jag har fått veta att du läser/har läst min blogg. men känn dig inte så som du känner dig, för du är inte hemsk. du är verkligen inte hemsk! ingen av oss är hemsk, inte alls. allting bara far fram och tillbaka och stackaren i mitten vet varken in eller ut. det gör nog ingen av oss om jag ska vara ärlig. allt är bara avigt just nu.

och till dig, som jag mest troligt förstörst livet för; mina tankar har världens speed i sig och jag hinner inte få kontroll på en förrän nästa är där. där är anledningen till allting jag har sagt, till allting jag kommer att säga, till allting jag inte har sagt och som jag inte vet om jag kommer att säga. jag ber om din förlåtelse. jag ber om dig, bara dig! förlåt, det där var inte meningen. hör inte mina böner. men jag låter det stå kvar, eftersom jag måste få ut det ur mig.