juliamånsson.

hela sommaren, ända från det att vi fick sommarlov, (som knappt märkts) har jag haft känslan som bara kryper närmare och närmare. snart är det dags igen att vara yngst på skolan, jag ska börja ETTAN! tro det eller ej, men det känns annorlunda. jag menar, nyss var jag ju äldst och då var det folk som såg upp på mig (ta det inte som att jag var värsta gudinnan eller nånting, ni fattar förhoppningsvis vad jag menar) och nu så är de ännu en gång jag som får se upp på andra. det känns på en konstigt sätt bra! jag är lite spänd om jag ska vara ärlig, kanske ska jag säga nervös istället? hela sommaren har jag även tänkt på min framtid, den blev ju inte alls så som jag ville! då jag sökte till gymnasiet så hade jag ett mål, frisörlinjen skulle bli min framtid dom kommande tre åren. men nånstans på vägen så sket sig allting, orken försvann liksom. även fast jag från alla håll och kanter hörde; "DU KAN OM DU VILL JULIA!" ändå så försvann den och jag fick försöka hitta mig själv på en annan linje, en linje som hade bred utbildning. och till en början så kändes det rätt, helt rätt! men sen så kom en annan linje in i mitt liv och den linjen hade allting som jag tyckte om att göra. det var ungefär så att mina fritidsintressen fanns i skolan. och plötsligt så visste jag varken ut eller in! så ända tills för nån vecka sen så har jag gått och grubblat på hur jag ska göra. tänk att linjerna är män, och utbildningen är deras könsorgan. så, ska jag välja mannen med stort kön och få mycket kunskap, eller ska jag välja mannen vars kön får mig tillfredställd? även fast jag idag vet att det blev mannen med stort kön och mycket kunskap, så är jag fortfarande osäker och kommer ständigt att tänka på hur livet blivit om jag valt den andra mannen. hade jag blivit lyckligare då?

det är nu det gäller känner jag, det är nu min framtid kommer att skapas. typ? och jag känner mig så osäker, vad kommer hända och ske liksom? om tre år, kommer jag att stå utanför en dörr med min vita klänning och studentmössan på huvudet och tänka; "är det här allt? här står jag, med tolv års skolgång och ändå så har jag ingenting?" eller kommer jag att tänka; "är det här sant? här står jag, med tolv års skolgång och har hela livet framför mig." förstår ni vad jag syftar på? den första tanken kommer då jag inte gått in för att skapa en bra framtid för mig själv, då jag valt att låta tiden sköta sitt liksom. och den andra tanken kommer då jag verkligen velat ha en framtid, och lyckats med det. ibland önskar jag att jag hade magiska krafter, så att jag kunde ge mig själv ork att skapa en bra framtid för mig själv.

sommarlovet då? jo, det har varit jättebra! det lilla jag hunnit med vill säga. jag har fått massor med nya vänner också, tänker dock itne skriva namn här. dom andra vännerna kan ju känna sig utfrysta eller nånting (?!) vilket inte är bra. då kanske jag blir anmäld här eller nånting. men iaf, vad har jag gjort då? jobbat, tränat, slöat, festat, nött stan och slösat pengar som fan. det är väl mitt sommarlov om man ska göra en lång historia kort.

nej, det känns som att jag bör runda av det här nu. annars blir ni läsare helt kocko i bollen. och jag måste faktiskt upp på plan  och kolla lite fotboll. kära vänner, ha det så bra tills vi hörs igen!

peace!
julia månsson.